Hur gärna man än vill det så kommer långt ifrån alla du följer på Twitter att följa dig tillbaks. Men de ligger där och skvalpar, du ser deras tweets då och då, kanske tycker du att de ibland är roliga, underfundiga, intellektuella, utmanande eller vad det nu kan vara. Du bygger en relation i det tysta. Så plötsligt slår det dig – de har inte en aning om att du existerar. Dags att säga farväl?

I min nuvarande strävan efter att samla på mig 2000 följare så måste jag göra vissa avväganden. Jag kan inte följa 100 för att få 10 som följer utan att ganska snabbt hamna i en situation där jag följer 2000 själv, men inte alls har så många följare. Då tar det som jag nämnde igår stopp. Twitter godtar bara en viss skillnad mellan hur många som följer dig och hur många du följer. Det är så vitt jag vet fritt fram upp till 2000, men där är en ganska hård vägg.

Jag har ännu så länge en positiv ”ratio” med 919 followers (följer planen alltså, borde ligga på 920 nu), men följer ”bara” 617. Problemet är att jag igår bara följde runt 500 och innan det här #blogg100-äventyret började ännu färre. Jag drar alltså på mig en massa död vikt som måste kapas. Men jag vill inte klippa de nya jag följt för tidigt, de måste ju få chansen att logga in och se att jag följt dem innan jag väljer bort dem igen. Dessutom vill jag ju att de ska få chansen att briljera i mitt flöde – jag försöker ju följa personer jag kan tänkas ha behållning av. De bästa får vara kvar oavsett om de följer tillbaks.

Så, jag börjar bakifrån istället. Plockar dem jag följt under lång tid, som jag byggt den märkliga stalker-relationen till där jag känner dem, men de inte ens känner till mig. Några är enkla att släppa, de twittrar sällan, kanske har de ledsnat helt och hållet. Andra är bara obegripliga att jag följer. Jag kan inte längre minnas varför jag följde dem. Några är värre att släppa och slipper undan för stunden. Som @livsirritation – en kvinna(?) som är så ful i mun att man stundtals baxnar, eller @doomlobbyn som envist lobbar för mer doom och loom i världen och som på fullt allvar kallar sig ”ragnarökspositivist”. Ytterligare några är kändisar, politiker, företag, journalister med flera där man inte kan förvänta sig återföljande. Man får kliva fram försiktigt så man inte tappar bort @oisincantwell, då blir livet fattigare. Hörru Oisín förresten, du följer ju 76 personer redan, 77 skadar väl inte? Här är knappen:

Men så dyker de upp, @anders_ivarsson, agil coach på Spotify. Tror han talade på en konferens jag besökte, men det gav inget. @lassenilsen, komiker – kommer inte ihåg någon rolig tweet från dig just nu, sorry. @hemligsson, känner igen avataren, men vem är du? Jag vet inte riktigt och du såg nog aldrig mig heller. Listar vidare, avföljer, klipper banden, säger farväl. Det gör lite ont, men det är ensidigt.

Någonstans, framför en annan dator, klipper någon annan banden till mig. Men det får jag kanske aldrig veta.