Det finns ett inneboende problem med en personlig blogg. Man behöver lite av den där narcissistiska ådran, känslan av att vilja klä av jaget inför publik, en önskan att blotta något av sitt innersta – det privata. För om man utelämnar det privata blir den personliga bloggen något annat. Kanske är det därför jag skrivit två blogginlägg på ett år (ok, det här blir det tredje) och att inget av dem handlar om mig.

Så här är jag, i bloggen som bär mitt namn, men utan någon större önskan att blotta mig. Lite som att jag gillar att fotografera – men hatar avskyr att vara med på bild. Där någonstans ligger väl lösningen, att se på sitt bloggande inifrån och ut och inte tvärtom. Man till och med önskar att fler kunde göra detsamma – det finns en del introvert dynga på nätet, så jag kanske kan bidra med att inte bidra.

Kvarstår problemet med frekvens då. Att prestera två blogginlägg om året är naturligtvis för klent och att utfästa löften om nyårslöften känns som en övning i futilitet som med empirisk precision kommer misslyckas. Jag tror det faktum att mitt första inlägg, om Martingalesystemet, publicerades den första januari 2011 är mer än slumpmässig kuriosa.

Så ambitionen får väl bli mindre navelskådning och mer verkstad. Jag har en idé om att man inte ska ha webbsajter utan mål och det får bli utmaning nummer ett. Att definiera mål för 2012 och våga publicera dem i början av året. Mätbara mål ska det vara också – mindre flum, mer data. Jag slutar nu, innan jag kastat upp ribban för högt. Midnatt passerade nyss, fyra dagar kvar av året, fyra dagar att hitta målen. Det ska gå!