Home » Rykteshantering, Sökmotoroptimering

Så blev jag etta på Google för Johan Ripås

Submitted by on 18 mars, 2012 – 10:337 Comments

För en knapp vecka sedan satte jag mig ner och skrev ett inlägg om Johan Ripås och rykteshantering. När jag skrev det var det mest en reflektion över konceptet – att försöka ta kontroll över en googlesökning på sitt eget namn, men det utvecklades till så mycket mer. Johan Ripås har tillsammans med Nikke Lindqvist försökt ockupera topp tio med Johans eget material, men ändå är jag i skrivande stund etta. Ovanför Johans egen domän, ovanför Wikipedia och ovanför Alex Schulmans blogginlägg som var starten på alltihop. Det kräver en förklaring och analys.

Först och främst, låt mig klargöra en sak; jag har ingen tidigare relation till Johan Ripås. Jag kände inte till honom över huvud taget innan jag såg Nikke Lindqvists inlägg om deras arbete och dokumentären det skulle leda fram till. Jag jobbar själv med sökmotoroptimering och därför intresserade det mig. Jag följer sedan tidigare Nikke och hans blogg – han är ju lite av en förgrundsfigur i SEO-världen. Men någon närmare relation än så har jag inte till Nikke heller. Under den senaste veckan har jag kommit att ”prata” med bägge över Twitter, Google+, e-post osv, men fortfarande är jag neutralt inställd till Johan Ripås, jag har inte någon uppfattning om huruvida kritiken mot honom (den han och Nikke jobbat på att få bort) har någon grund eller om den bygger på missuppfattningar eller lögner. Jag ställde frågan i slutet av mitt förra inlägg – om det spelar någon roll om Johan Ripås kanske är en skitstövel och att han i så fall inte förtjänar att få sitt sökresultat rensat? Men jag har mer och mer kommit att landa i att det inte spelar någon roll. För mig handlar det mer om principen. Om det över huvud taget går att skydda sig och sitt varumärke/namn mot intrång i sökresultaten. Vilken roll har Google i det hela och vad är egentligen ett bra sökresultat? Det kommer bli fler inlägg om det här innan jag är klar, men i detta tänkte jag fokusera på vad som faktiskt krävdes för att bli etta på Google för sökningar på Johan Ripås.

Tekniska förutsättningar för att googla högt

När jag skrev inlägget, sent i söndags kväll, så hade jag definitivt ambitionen att få det att landa så högt upp i sökresultaten som möjligt för Johan Ripås. Det innebär att jag nämnde hans namn ett trettiotal gånger i inlägget. Jag tror det är runt 1200 ord långt vilket ger en så kallad nyckelordsdensitet på 2.5%. De flesta skulle nog tycka att det är lagom/högt för ett så långt inlägg. Jag använde Johan Ripås i sidans titel och huvudrubrik, någon gång i en annan rubrik, någon gång i fetstil och även kursivt. Alla de grundläggande ”tricksen” för att ranka för en sökfras alltså. SEO-ABC på låg nivå, men det måste göras.

Min domän, bingmert.se, är gammal nog att tas på allvar av Google (registrerad 2004) och har tillräckligt med innehåll för att inte borstas åt sidan av sökmotorn. Däremot har den legat i träda under lång tid. Det var först i början av året som jag tog tag i bloggandet här – det är en svaghet, men å andra sidan har Google sett täta uppdateringar och länktillväxt (dvs andra länkar till mig allt oftare) så den har aktualitet. Sammantaget ganska bra förutsättningar alltså. Jag har tidigare lyckats bra med sökfrasen ”ord med z” som idag står för mer än hälften av den organiska trafiken hit. Den hade låg till medelstor konkurrens och var en bra mätare sajtens styrka.

Så jag postade inlägget, väntade några minuter och sedan introducerade Google mig på plats 25. Ungefär som väntat.

Bra innehåll, addera länkkraft

Hade jag där lämnat inlägget åt sitt öde så tror jag inte att jag hade nått högre än kanske 12-15:e plats i sökresultaten för att sedan sakta sjunka undan. Jag har ingen fanclub som följer mig, jag får inte naturligt en mängd kommentarer här hos mig själv eller, ännu bättre, genom att andra skriver inlägg om mina inlägg. Jag måste jobba till mig uppmärksamheten. På så sätt är vi snarlika, jag och Johan Ripås, han hade ju fram tills nyligen ingen direkt nätnärvaro – det var grunden till hans problem.

Eftersom det var söndag när jag skrev inlägget så erbjöds dock en gratismöjlighet för mig att få länkkraft genom att deltaga i ett länkutbyte under veckan. Principen är enkel – ett antal bloggare samlas på söndagen och byter sidor med varandra. Därefter skriver alla något om alla andra. Jag har bloggat tidigare om det, med fokus på etiken kring den sortens länkbyten, men hur det än är med moralen så ger det en del länkkraft. I det här fallet tycker jag det var utmärkt, för den länkkraft jag fått under veckan (ett 20-tal länkar från i huvudsak svaga till mycket svaga domäner) simulerar ganska väl den länkkraft man kan tänkas få naturligt om man angriper någon för något som andra känner igen sig i. En liten minimobb alltså, en grupp missnöjda personer som kan enas kring en gemensam fiende. De uppstår väldigt lätt på nätet och är skrämmande effektiva.

Så jag gick med och bad om ankartexten Johan Ripås, dvs att de skulle länka hit och använda just orden ”Johan Ripås” i länken. Ni kan se ganska många av dessa inlägg under blogginläget, under rubriken ”pingbacks”.

Min lilla privata låtsasmobb var synnerligen effektiv. Dagen efter var jag uppe på 21:a plats, troligen på inläggets egna meriter, därefter tog den begynnande länkkraften tag i inlägget och redan på tisdagen var jag inne i topp tio. På onsdagen hade också Nikke och ett par till utanför länkbytet hittat mitt inlägg och länkat till det. Framför allt Nikkes länk var värdefull eftersom han är navet i Googles värdering av sökfrasen Johan Ripås. Det är där allt började och Google vet om det. Länken kanske inte har så enorm länkkraft men ett stort länkvärde i form av relevans. På onsdagen hoppade inlägget följaktligen upp till 4:e plats och det var så högt jag trodde jag skulle komma. Där ovanför låg Johan Ripås egen blogg, Alex Schulmans inlägg och även Wikipedias lätt kontroversiella artikel (se länk i mitt förra inlägg).

Försvarar jag Johan Ripås?

Nikke har undrat när jag skulle länka till Johan och initialt ville jag inte ”lägga mig i” kampen mellan Ripås/Schulman eftersom jag tyckte att det skulle påverka realismen i projektet. Efter den här veckan inser jag att jag blivit en högst integrerad del av den verkligheten och det ”naturliga” är att faktiskt länka till Johan.

Jag ingår inte i gruppen som är arg på Johan Ripås, utan ser honom som en intressant dokumentärfilmare och min känsla vad beträffar bruset omkring honom är att det nog finns eld där det finns rök, men att det ingår i en dokumentärfilmares roll att spetsa till rapporteringen (ungefär som att jag fetade ”arg på Johan Ripås” nyss) och deras vapen är klippbordet. Har Johan klivit över gränsen för det anständiga? Kanske, jag vet inte. På måndag har jag blivit lovad att få se dokumentären Knarkfeber för att kunna skaffa mig en egen uppfattning. Johan har också lovat att svara på följdfrågor efter att jag sett filmen.

Alex Schulman har haft alla chanser att kontakta mig eller uttrycka sina känslor, men det har han ännu inte gjort. Torbjörn Sassersson har dock fångat honom för en intervju som sprider lite ljus över den konflikten.

Sökplaceringar över det förväntade

När jag på fredagen klev upp på andra plats blev jag alltså genuint förvånad. Nu var det vara Wikipedia kvar och sent på fredag kväll intog jag således förstaplatsen. Vid det här laget hade jag fått in lejonparten av blogglänkarna från ”SEO-söndagen” och dessutom hade jag tryckt ut en ansenlig mängd bokmärkeslänkar på så kallade ”pliggsajter”. Vi behöver inte gå in på dem, men det är mycket mycket lågt värderade sidor som Google oftast inte ens indexerar, men om man trycker ut dem i stor mängd så blir det mycket kraft även om Google bara plockar upp en bråkdel. Summan av det här ledde alltså till förstaplatsen.

Sökfrasen Johan Ripås, historik enligt gserp.se

Så på sex dagar kullkastade jag sex månaders arbete med att bygga upp Johan Ripås identiet på Google. Ska det verkligen vara så enkelt?

Först och främst är det inte ”så enkelt”. Jag har jobbat med sökmotoroptimering i många år och har därför ett stort försprång mot en ”vanlig” angripare (jag kallar dem ”angripare” fastän deras agenda oftast inte är att angripa sökresultatet, bara att få utlopp för frustration och ilska). Johan Ripås har visserligen haft hjälp av en av de största SEO-profilerna i landet, Nikke Lindqvist, men hans jobb är minst tio gånger så svårt som mitt (han ska hålla 10 platser i sökresultatet, jag strävar efter bara ett) och dessutom jobbar han med hållbar, långsiktig optimering – sådan som lämnar ett snyggt fotavtryck i nätvärlden. Jag har friheten att spy ur mig skräplänkar bäst jag vill, det är ju inte mitt varumärke.

Men faktum är att jag tycker Nikke har delvis fel. När det kommer till SEO åt klienter så måste man se till deras bästa på både kort och lång sikt. Om målet var att bli av med den värsta ”fienden” i sökresultatet, Alex Schulmans blogginlägg från Aftonbladet, då måste man också ta till tillräckligt med artilleri för att hamna ovanför honom. Tillräckligt i det här fallet hade varit mer länkkraft, kanske rentav köpt länkkraft.  Har Nikke informerat Johan om det? Man måste också se över ”on page”-optimeringen i minsta detalj. Har de verkligen gjort det? Frågan känns befogad enligt principen ”om jag kunde, varför kunde inte de?”. Kunden, i det här fallet Johan, är berättigad att ställa den frågan idag.

Eller har de kanske gemensamt kommit fram till att avstå från aggressiv optimering och länkbyggande? I det här fallet tror jag för all del det. Men jag tror också att Nikkes råd har varit färgade av hans grundfilosofi att synlighet kommer från engagemang och växer fram naturligt. Han har givetvis rätt ur sitt eget perspektiv. Han behöver inte köpa länkkraft för sitt eget varumärke, men om han skulle attackera synnerligen svårpenetrerade sökfraser från ruta ett (som en vanlig ”ny kund” eller för all del som Johan Ripås) så skulle han inte klara det på den vägen. Nikkes metodik är hel rätt innan skadan är skedd, men när det redan brinner måste han diversifiera sina angrepp eller, åtminstone, få jobba i det tysta.

7 Comments »

  • Erik skriver:

    Intressant läsning och bra vinkling kring det naturliga med de svaga länkar men får från seo sunday. Har själv inte satt mig in i hela Johan Ripås storyn men jag får väl ägna min söndagsförmiddag till det. Man blir ju nyfiken på vad han är för filur :)

  • David skriver:

    Jag håller helt med att inom sökmotoroptimering så fungerar faktiskt talesättet ”I längden är vi alla döda”. Säg att du vill komma upp på en sökfras för att snygga till ett brand eller för att sälja produkter.

    Att då investera i något som tar 6-12 månader för att leverera resultat är ofta ett helt uruselt alternativ. När man väl kommer in i matchen har man redan förlorat. Även om man bygger upp allt enligt konstens alla regler så finns dessutom inga garantier.

    Lyckligtvis är det inte bara antingen eller som gäller. det ena utesluter inte det andra. Man kan både köpa automatiserat länkbygge och ha en långsiktigare strategi. Det gäller helt enkelt att åstadkomma en mix som passar det enskilda fallet och sedan utföra det hela så snyggt som möjligt.

    I fallet med ”Du är googlad” så ligger man uppenbarligen fortfarande på defensiven. Om man har valt fel strategi vet vi inte än, men det är lätt att konstatera att hittills så har den valda strategin inte levererat tillfredsställande resultat.

    Fråga: När tryckte du på pligglänkar och hur många?

  • Martha johansson skriver:

    Vore onekligen intressant att se ad som händer om du länkar till johan ripås. Om han går om då eller inte.

    Vad händer om en bloggkommentar länkar till honom?

    • bing skriver:

      Bloggkommentarer hos mig är ”nofollow”, det är en teknisk flagga på länken som säger åt Google att i princip bortse ifrån den. Så det hjälper inte mycket, men jag har ju länkat till honom i det här inlägget, med Johan Ripås i ankartexten dessutom – det hjälper.

  • N!cklas skriver:

    Intressant och väl värt att följa utvecklingen kring Hr Ripås. Det kommer bli intressant att kolla inlänkar och material kring detta fall som ju till stora delar är helt öppet. Finns nog en del att ta till sig i detta.

  • Johan skriver:

    Väldigt intressant läsning. Jag måste fråga vad ”pligglänkar” är för något? Aldrig hört talas om det förr.

    • bing skriver:

      En enkel googling på ”pligg” eller ”pligg links” ger dig mer svar än du orkar läsa. Enkelt uttryckt är det ett system för bokmärkeslänkar som lånar sig till spammande. Det kryllar av dem och det är lätt att placera länkar i bulk med rätt verktyg. Lite svart-hatt tycker en del, effektivt tycker andra.

5 Pingbacks »

Leave a comment!

Add your comment below, or trackback from your own site. You can also subscribe to these comments via RSS.

Be nice. Keep it clean. Stay on topic. No spam.

You can use these tags:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar.